Avpolletterad.
Hejsan alla!
Här ska ni få höra vilken underbar familj jag har:
Jag har varit så kallad "webansvarig" för en hemsida ett tag för att hjälpa min far. Nu märkte jag igår att jag inte bara är bortplockad från den aktuella hemsidan utan åxå missat mötet i Bromma som jag var bjuden till.
Nu har jag inget emot att slippa uppdraget men jag skulle ha uppskattat att ha blivit informerad, jag har ju trots allt lagt MASSOR med timmar på ett projekt som inte ens är mitt, bara för att hjälpa till. Urbota korkat! Kommer inte att hända igen. Man har INGET för att man är snäll.
Det är slut med det nu! Aldrig mer! Förstår inte varför jag fortfarande blir besviken, det är ju inte första gången.
Men i min enfald trodde jag att det var annorlunda den här gången, alla sa mig att det var "en utsträckt hand" & jag trodde dom & gav honom en chans. Vad fan hade man för det? En käftsmäll, det var vad man fick!
Men nu är den redan så sköra relationen mellan oss totalt körd. Jag ger upp. För att använda en talande bild: Frontalkrock mellan en timmerbil & en moppe. KRASCH!!
Kan man inte visa stake nog att tala om att jag är ersatt?? Är jag värd SÅ lite? Var det SÅ ouppskattat? Man känner sig rätt så utnyttjad, misslyckad & bortkastad.
Om min kära syster läser detta vill jag bara säga att jag hoppas hon respekterar min önskan: "skvallra" inte för din far för jag är inte intresserad av bortförklaringar, lögner, ursäkter eller fjäsk. Han har skitit i det blå skåpet en gång för mycket. Men han har ju två döttrar till....
Nu är jag redigt förbannad, ledsen, besviken & sårad. Låt mig vara det. Och JA, jag är långsint...en riktig "Northman". Så småningom går det över...kanske...
// Lady Rosen
Här ska ni få höra vilken underbar familj jag har:
Jag har varit så kallad "webansvarig" för en hemsida ett tag för att hjälpa min far. Nu märkte jag igår att jag inte bara är bortplockad från den aktuella hemsidan utan åxå missat mötet i Bromma som jag var bjuden till.
Nu har jag inget emot att slippa uppdraget men jag skulle ha uppskattat att ha blivit informerad, jag har ju trots allt lagt MASSOR med timmar på ett projekt som inte ens är mitt, bara för att hjälpa till. Urbota korkat! Kommer inte att hända igen. Man har INGET för att man är snäll.
Det är slut med det nu! Aldrig mer! Förstår inte varför jag fortfarande blir besviken, det är ju inte första gången.
Men i min enfald trodde jag att det var annorlunda den här gången, alla sa mig att det var "en utsträckt hand" & jag trodde dom & gav honom en chans. Vad fan hade man för det? En käftsmäll, det var vad man fick!
Men nu är den redan så sköra relationen mellan oss totalt körd. Jag ger upp. För att använda en talande bild: Frontalkrock mellan en timmerbil & en moppe. KRASCH!!
Kan man inte visa stake nog att tala om att jag är ersatt?? Är jag värd SÅ lite? Var det SÅ ouppskattat? Man känner sig rätt så utnyttjad, misslyckad & bortkastad.
Om min kära syster läser detta vill jag bara säga att jag hoppas hon respekterar min önskan: "skvallra" inte för din far för jag är inte intresserad av bortförklaringar, lögner, ursäkter eller fjäsk. Han har skitit i det blå skåpet en gång för mycket. Men han har ju två döttrar till....
Nu är jag redigt förbannad, ledsen, besviken & sårad. Låt mig vara det. Och JA, jag är långsint...en riktig "Northman". Så småningom går det över...kanske...
// Lady Rosen
Kommentarer
Postat av: Ulrika
Ta inte mer skit nu. Du förtjänar bättre, och visst är det märkligt att man aldrig slutar bli besviken, och att man gång på gång försöker och vill att allt ska vara bra. But it takes two to tango, och du har dansat klart nu. :-)
Nya friska tag! Fokusera på dem i din närhet som ger energi, inte tar. Det tar ett tag att komma dit, men när man är där så är det skönt, och gör livet så mycket trevligare! Kram på dig!
Postat av: Ullis
Tack, vad gulligt av dig:) Han får dansa själv nu!Kram
Trackback
